Jorden ser på oss, i dag väntar den på mina händer, dina händer, den vill inte att vi bara ska tänka långa, långa tankar.

Runt campus byggnader finns fortfarande ställen där det är möjligt att stanna upp och tänka och lyssna på ljudet av fåglar. På våren är blommorna fantastiskt vackra, på hösten de fallande löven och på vintern kan man se den vita snön på  grenarna, man kan känna vintervinden på sin hud, man kan höra ljudet av fåglar.

Men följ med mig ner på campus gator.

Det finns många studentlägenheter som är fulla av saker och ting som studenterna inte använder eller saker som ligger i förrådet och som studenterna kanske glömt bort att använda – vad ska hända med dem? 

Om dessa saker har tur kommer de att följa med sina ägare, men för några av dessa saker blir slutet inte lyckligt. Efter att studenterna avslutat sin utbildning säger de upp sina rum eller lägenheter, kommer de då att slänga dessa saker bredvid skräpcontainrarna på campus eller ute på gatan?

Föreställ er hur vackra gatorna på campus ser ut. Men tänk en stund, bara en stund, att ni är dessa saker. Kanske blir de irriterade. Kanske skriker de. 

Under våra liv vill vi människor gärna vara nyttiga. Alla dessa saker vill också bli använda. De vet hur mycket energi och material som används för att producera dem. De vet hur mycket det kostar att transportera dem till affären eller till oss för att vi ska bli nöjda. 

Den här samhällsmodellen är bara inriktad på konsumtion, på att köpa nya saker, samtidigt som vi inte uppmärksammar de resurser som dessa saker produceras från. (”behöver jag den här?” en bra fråga som man alltid kan ställa sig.) Men vi kan alltid komma med ett förslag. 

Jag tror att det finns potential på universitetscampus för att använda dessa dessa saker på bästa sätt.

Dessa saker väntar på att nya studenter ska komma och bjuda in dem i sina hem som gäster under den korta tid som de studerar.

Men tyvärr finns det ingen plats som studenterna kan lämna de saker som de inte längre behöver, och dit nya studenter kan gå för att hämta vad de behöver. En plats där saker och ting kan förvaras så att de inte påverkas av regn och vind och av dålig lukt av sopor.

Det behövs en sådan plats och det behövs personer som tar hand om den här platsen med stor kärlek och ansvarskänsla som kommer från kärlek till jorden och till naturen. Kärlek som kommer från ögon som är vana vid skönhet och inte vill att gatorna och trottoarerna på campus ska vara fulla av bord och stolar och kostymer och kläder som lämnats i ett hörn.

Öronen hör jordens röst från den vackra naturen i vår stad Växjö, som ber oss att ”älska mig mer”.

Låt oss börja med universitetet, från campus Växjö.