Ledare. Olof Björkmarker.

2017-10-09 07:00

Unket att vara sig själv nog

Hur skulle det se ut om Lammhult lämnade Växjö kommun? Hur skulle det se ut om Växjö kommun gjorde sig fri från stat och region och började bedriva polis, sjukvård och andra frågor själva? Hur skulle det se ut om Småland lämnade Sverige och blev självstyrande? Det pågår ständigt diskussioner om ansvarsfördelning, gränser och vem som omfattas av solidariteten.

Brexit bygger på britternas skepsis mot att fattiga européer använder sig av den fria rörligheten i Europa. Man sätter de egna medborgarna först. Kurdernas rättmätiga krav på eget land utan förtryck och diskriminering väcker upprördhet hos de nationalstater som är inblandade. I Spanien pågår en infekterad diskussion där regionen Katalonien vill bli självstyrande och behålla mer av den egna tillväxten. Samtidigt anför man kulturella skäl att värna den katalanska särarten.

Skälen till ökad självständighet och makt skiljer sig åt och kan vara mer eller mindre ädla beroende på vilket perspektiv man har. Men den lokala arenan är lik den internationella. Vid kommundelningar kan argumenten vara missnöje över att de egna skattepengarna går till fattigare kommuninvånare i andra delar av kommunen. Man är missnöjd över att kommunen inte satsar tillräckligt i kommundelen. Det finns något unket över att vilja starta eget för att man vill behålla mer själv. Inte helt solidariskt.

Det är samtidigt motsägelsefullt att vi har tillräckligt stora kommuner och länder för att kunna utjämna skillnader mellan de som har och de som inte har. Ett småskaligt samhälle har å andra sidan sina fördelar. Att vara nära de som bestämmer och själv känna att man kan påverka är viktigt för trovärdigheten.


VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning


Orättvisa och omdiskuterade gränsdragningar är närvarande i de svenska kommunerna. I Uppvidinge präglas fortfarande kommunpolitiken av att kommunens delar dras åt olika håll, man läser olika dagstidningar, veckohandlar på olika orter och känner därmed mer samhörighet med sin ort än med sin kommun. Gränser, i den mån de måste finnas, ska dras med hänsyn. Något som tyvärr inte har gjorts genom historien med katastrofala följder runt om i världen.

Ett visst mått av lokalpatriotism som omfattar alla som för tillfället befinner sig på orten eller i området kan vara bra och skapa vi-känsla. En vi-känsla och solidaritet som leder till att man samarbetar och gör det bästa för det som är gemensamt i vardagen. Det unkna kommer när det egna ställs över det som andra har. När man börjar titta ner på andra och missunnar andra det som är självklart för sig själv.

Den individuella syn som finns idag har dock reducerat även livsviktiga funktioner till något som vi gör en personlig beställning av. Är vi inte nöjda med utföraren så byter vi, i alla fall i teorin. I praktiken är det inte så enkelt att en verksamhet kan splittras upp bara för att vi ska kunna välja lite individuellt. Det är skillnad att vara en medborgare med rättigheter och en kund med krav.

Kundperspektivet går igen också i den mer organiserade demokratin. Till exempel förslag om att kommuner ska kunna införa egen polis. Det andas att man är missnöjd med sin beställning av polis och som kund väljer att lösa det på eget sätt. Det finns ett ansvar för helheten, även utanför sina egna kommunala gränser.

De flesta inser att det är samarbete som krävs för att man ska kunna lösa de gemensamma problemen, inte att man ändrar gränser mellan kommuner och län eller att var och en löser det som är smartare att vi gör tillsammans.

 

Olof Björkmarker
Olof Björkmarker 

Socialdemokrat som skriver om Växjö och Småland, där alla borde ha möjlighet och rätt att leva det liv man önska.