Ledare. Lidia Svensson.

2017-11-27 07:00

Skattesmitarna är som skurkar på film

Paradisläckan, eller Paradise Papers, består av 13,4 miljoner dokument från två juristbyråer samt bolagsregister i 19 av världens skatteparadis och slutna territorier. Det är resultatet av flera års grävande journalistik framjobbat av ett imponerande stort nätverk av journalister världen runt. 

Läckan har avslöjat att skattesmitarna främst är förmögna människor som helt lagligt undanhåller flera miljarder kronor från staten. Inte helt oväntad information egentligen, det har väl alltid funnits en känsla av att fördelningen av kapital inte är särskilt rättvis i vår värld. Folk tjänar olika mycket beroende på vilken samhällsklass en har fötts in i.

Klassamhället lever och frodas som aldrig förr och vi borde protestera i stället för att jobba extraskift. Men det är inte den orättvisa fördelningen av jordens resurser som är poängen. Det centrala med Paradisläckan är två saker: ett, att vi ser hur mycket pengar som stjäls från statskassan och två, vilka det är som stjäl.


VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning


1 035 av totalt 2 000 svenskar som finns med i Paradisläckan är folkbokförda i Sverige. De flesta runt storstäderna Stockholm och Göteborg, men Växjö, Tingsryd och Lessebo är också representerade. Föga förvånande är majoriteten (87 procent) män och hälften är över 50 år gamla.

40 miljarder kronor förlorar Sverige årligen på grund av den här typen av skatteplanering. Pengar som hade räckt till 100 000 undersköterskor i äldreomsorgen eller skolgång för 400 000 barn.

Att följa världens händelser känns alltmer som att ha fastnat framför en dålig film, där skurkarna är rika giriga affärsmän som utan skrupler roffar åt sig så mycket guld och diamanter de kan, medan de fattiga arbetarna stretar på i sin jakt på dagligt bröd. Och du är för trött för att stänga av filmen och låter den rulla även fast du vet att den inte kommer att ge dig vare sig några kulturella energikickar eller överraskningar. Snarare lägger den sig som en blöt matta över ditt medvetande. En grå ångestfylld apati är eftersmaken.

Verkligheten överträffar på långa vägar fantasin när Svenskt näringslivs nu avgående ordförande Leif Östling förklarar sin ovilja att betala skatt med att han redan har betalt så det räcker. Han säger sig inte heller ha haft någon vidare användning för den:

– Vad fan får jag för pengarna? frågade han i SVT:s Agenda och i och med den kommentaren personifierade han konsekvenserna av kapitalistiskt leverne.

Att leva priviligerat utan självinsikt. För om en inte ser att tillgången till fri skola, sjukvård och vägar finns tack vare skattefinansierad välfärd, då är det illa ställt med samhällshälsan.

2  000 svenskar har valt att stjäla 40 miljarder kronor från landet och känner sig berättigade till att göra det. Det här beteendet smittar och snart vill ingen betala skatt. Ju högre motvilja att bidra till samhället, desto mer odemokratiskt får vi det. Hög tid att resa oss ur sofforna och stänga av den där filmen.

 

Lidia Svensson
Lidia Svensson 

Fritidsledare, journalist och författare. Brinner för hbtq-frågor, feminism och rättvisa.