Ledare. Lidia Svensson.

2017-10-30 07:00

Låt #metoo förflytta tystnaden till aktion

Hashtagen #metoo må försvinna lika snabbt som den dök upp, men dess påverkan berör oss på ett fundamentalt sätt. Vi blir varse något som ligger och bubblar under ytan, något som är en del av så många människors vardag.

För det är ingen enskild kändis i Hollywood som har begått ett brott, det är människor i vår närhet, våra jobbarkompisar, pojkvänner, äkta makar, skolkamrater, syskon, farbröder, föräldrar.

Det finns i vår vardag, våldet. Och vi lär oss leva med det. #Metoo påminner oss egentligen bara om det vi redan vet, för det är ingen hemlighet att mer än hälften av jordens befolkning dagligen riskerar att utstå ofrivillig beröring, sexuella trakasserier och våld. I Sverige har 46 procent av alla kvinnor uppgett att de har drabbats av våld eller sexuellt våld av en partner (källa: EU:s rättighetsbyrå FRA, 2014). Ändå väljer media att porträttera förövare som enskilda monster, de demoniseras och förflyttas därmed längre bort från verkligheten. Harvey Weinstein är ett monster men inte jag, det är ju en skön tanke att tänka. Men hur hjälper det oss?

Tänk om det istället var förövare som berättade vad de har gjort, flera hundra tusen män som erkänner sitt aggressiva maktutövande mot sina medkvinnor. Men inte i en hashtag utan till polisen. Förstå sin del i de rådande och skadliga maktstrukturerna vi lever i och ta sitt straff.


VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning


Ja det hade varit något. Men tills den dagen så anser jag att det är bra att bryta tystnaden och se till de positiva aspekterna med att dela med sig. Lättnad, systerskap, att inte vara ensam. Det finns så oerhört mycket skam knutet till sexuellt våld, skam och en känsla av att inte betyda något. Ärr som ständigt gör sig påminda.

Kanske att behovet och känslan av grupptillhörighet är starkare än skammen, att skammen i sig försvinner när vi håller varandra om ryggen. Eller som journalisten Suzanne Moore skriver i tidningen The Guardian: “women move out of shame into anger” (kvinnor tar sig ur skam och in i ilska). Jag upplever att det finns en systerskapsboom som tacksamt nog sveper över de flesta delarna av västvärlden. TV-serier snappar upp trenden att kvinnor inte längre behöver strida mot varandra om platsen som (enda) prinsessa. Nu finns det äntligen plats för fler queens, för systerskap.

Här i Sverige finns snart Statement Festival, en musikfestival arrangerad av och med kvinnor/transpersoner (inga män är välkomna). De har nyligen klarat sitt crowdfundingmål och initiativtagarna kallar det för en reaktion mot alla de våldtäktsfall som skett under musikfestivaler i sommarsverige. De vill att festivalen ska vara en trygg plats, skapa förändring tillsammans. Separatistiska rum är något som ofta kritiseras i debatten, men så länge kvinnor inte har en enda arena där män vistas som vi kan känna oss fullkomligt trygga på, behövs detta.

Förutom att skapa sex miljoner diskussioner om sexuellt våld på sociala medier (initierade via Facebook), så visar #metoo något väldigt viktigt: att det inte finns någon skam och att det är politiskt. Det personliga är fortfarande politiskt. Det är därför vi än i dag slåss för att ha kvar vår aborträtt, rätten till vår egen sexualitet, samtycke. Det är därför det gör så ont när rättsväsendet sviker.

    

Lidia Svensson
Lidia Svensson 

Fritidsledare, journalist och författare. Brinner för hbtq-frågor, feminism och rättvisa.