Kultur & Nöje.

2017-08-18 12:00
  • Jonathan Krmic och Karin Larsson är teaterledarna som har utvecklat den modell som ”We act” nu följer. Bild: Linda Alfons
    Jonathan Krmic och Karin Larsson är teaterledarna som har utvecklat den modell som ”We act” nu följer.
  • I projektet ”We act” får deltagarna genom teatern leka sig fram till kunskap om det svenska språket och de sociala koderna. Ahmad, Ida, Mujtaba, Jonathan Krmic. Bild: We act
    I projektet ”We act” får deltagarna genom teatern leka sig fram till kunskap om det svenska språket och de sociala koderna. Ahmad, Ida, Mujtaba, Jonathan Krmic.
  • Mujtaba och Abdinoor är några av deltagarna.  Bild: We Act
    Mujtaba och Abdinoor är några av deltagarna.

Teatern blir deras port till Sverige

Den här veckan har det tredje och sista året av ”We act” dragit igång. Det är ett integrationsprojekt som på ett prestigelöst sätt ska ge språket och koderna som gör att nyanlända ungdomar hittar vägar in i det svenska samhället. Verktyget är teatern.

Det kan låta pretentiöst, men det är allt annat än det.
– Det har varit ett jättejobb att tona ner begreppet teater för det förknippas med att prestera och stå framför en grupp. Men det är just det det inte handlar om. Det handlar om leken i teater, säger teaterledare Karin Larsson.

– Vi har jobbat mycket med känslor, som hur det är att bli bemött om någon kommer emot en och är arg och hur det blir om man är glad mot den. Vi har övat kroppsspråk och sociala koder, säger Jonathan Krmic, även han teaterledare.

– Det här med språkinlärningen skulle egentligen vara sekundärt, säger Jonathan Krmic.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Gynnar språkinlärningen

Projektet har grott ur att ABF ställde frågan till några unga somaliska tjejer om vad de trodde att invandrarungdomar skulle vilja göra. Då blev det teater där Karin Larsson och Jonathan Krmic har utvecklat konceptet genom att hitta dramaövningar som gynnar språkinlärningen.

Deltagarna kommer från gymnasieskolornas språkintroduktionsklasser där blandningen av nationaliteter och kunskapsläge är stor.
– De har väldigt olika förutsättningar eftersom de har olika skolbakgrund, säger Karin Larsson.

Men det viktigaste med projektet är att hjälpa till med språkinlärningen på ett lättsamt sätt. Här behöver deltagarna inte placera in orden i grammatiska fack utan leker sig till kunskapen genom drama-övningar, sånger och de konstformer som finns omkring teatern. De har till exempel haft sminkworkshopar och minst en gång i månaden går de på någon teaterföreställning.
– Vi pratar mycket innan och mycket efter för att se hur mycket de förstod, säger Karin Larsson.

Samlar metoderna i en handbok

I år går projektet in i en ny fas. Jonathan Krmic och Karin Larsson är inne i slutarbetet med en bok där projektet och de metoder de har använt beskrivs. Där finns drygt 50 olika teaterövningar som kan användas i språkinlärningen och på så vis kan boken användas som en handbok i nya verksamheter. Tanken är att de ungdomar som hittills har deltagit i projektet nu ska utvecklas ytterligare och bli nya teaterledare och då kunna använda sig av boken.
– Fram tills nu har det varit renodlad improvisationsteater, berättar Jonathan Krmic.

Men i våras började det utkristallisera sig nya mönster. Deltagarna har olika intressen som går att använda i fortsättningen av projektet, en vill bli kostymör, en skriver manus och några skriver poesi, till exempel.
– Det finns väldigt mycket att plocka upp, konstaterar Jonathan Krmic.

Manuset ska de sätta upp som pjäs i vår och då kommer också alla andra kunskaper kring teatern och dess närbesläktade konstformer till pass.

”Tre deltagare har fått avslag”

Pjäsen handlar om erfarenheterna kring flykten till Sverige. Med den blir projektets sorgligare sida synlig.
– Den mörka baksidan är att vi vet inte vad som händer med våra ungdomar för de vet inte det själva, säger Karin Larsson.

– Vi har tre deltagare som har fått avslag från Migrationsverket. De väntar på att bli hämtade, säger Jonathan Krmic.

– Man märker det när vi pratar om framtiden och vad vi vill göra. Det finns inte det hoppet som finns hos svenska ungdomar, säger Karin Larsson.

– Det märkte vi till jul när vi sade att vi ses. Om tre veckor. Då tittade de ner, för de visste inte. De lever i den ovissheten, säger Jonathan Krmic.

Men de försöker att inte projicera någon oro på ungdomarna. ”We act” utgör ett andningshål och det finns en trygghet i gruppen där deltagarna skrattar med varandra och mår bra efter att ha varit där.

Många idéer för framtiden

Projektet är finansierat fram till juni 2018.
– Då är tanken att vi ska jobba med den här produktionen och sedan hoppas vi att de ska kunna stå på egna ben och vilja jobba vidare, säger Jonathan Krmic.

Kanske blir det någon form av fortsättning eller nytt projekt. De har till exempel pratat om att jobba ihop med SFI. Och det kommer att bli utbildning av lärare och lärarassistenter för att de ska kunna leda dramaövningar. Dessutom blir det cirkelledarutbildningar om integrationsarbete i vår i bland annat Stockholm, Malmö, Umeå och Växjö.

– Det kan bli något litet barn av det här, men man vet aldrig vad som händer, säger Karin Larsson.

• We Act! är ett teater- och integrationsprojekt som jobbar med teater som metod att lära sig svenska. Målgruppen är barn och unga 13–24 år. Projektet finansieras av Allmänna arvsfonden och drivs av ABF Södra Småland. Parallellt med olika teatergrupper och språkintroduktioner på gymnasieskolor skrivs en metodbok med teaterövningar som används i syfte att lära och utveckla svenska språket.

• Syftet med projektet är att minska nyanlända ungdomars utanförskap genom att kombinera teater och folkbildning. Grunderna i detta är språkinlärning, gruppdynamik, värdegrundsarbete, genusperspektiv, prestigelöshet, sociala koder och introduktion till det svenska kulturlivet.