Krönika. Agnes Ozolins.

2017-09-12 07:00

”Politiska beslut” är inga magiska ord

Kritisera köttkonsumtion, bilar och shopping, allt du vill, men nuddar du vid frågan om flyg är du rökt. Det räcker att berätta att man själv slutat flyga för att ögon ska svartna och näsborrar vidgas till max. Man antyder nämligen att vederbörandes solsemestrar, studentresor och långhelger i värmen är fel och måste upphöra. Kanske till och med deras jobb. Att flyga ses som en mänsklig rättighet, och gud nåde den som petar på den.

Jag kastar sten i glashus här egentligen. Mer än hälften av mina vänner bor utomlands och länge var min pojkvän och jag åtskilda av ett hav. Det kändes befängt att jag inte skulle få åka vart jag ville, snabbt och billigt, inte få träffa dem jag älskade bara för … ja, varför? För att inte sabba planeten? Jag tänkte aldrig den tanken. Hade jag gjort det hade jag inte kunnat. Man blir bra på att stoppa huvudet i sanden när det handlar om det som står en kärt.

Flera av mina miljömedvetna vänner har också finslipat den förmågan. Tar man upp frågan om flyg är den ”ju väldigt komplex” och det ”är inte så enkelt att det hjälper att bara sluta”. Till skillnad från att åka tåg i stället för bil, köpa second hand och äta vegetariskt kan vi inte se att vår insats här skulle göra någon skillnad. Att det vi älskar mest skulle vara det värsta för miljön kan bara inte riktigt stämma – kognitiv dissonans i all sin glans.

Vi bor i ett land där vinterdepressioner, raggsockar på sommaren och slask i skorna är en verklighet. Det är inte svårt att förstå varför flyget är heligt. För ett par hundralappar kan vi åka långt bort från snålblåst och regnkläder, dit värmen smälter stelheten i axlarna. Ingen säger att det inte är alldeles underbart. Men för den sakens skull kan vi inte fortsätta som vi gör. Jag känner mig som party pooper of the year varje gång jag säger det, men vad ska man göra.

Enligt det förslag miljömålsberedningen lagt fram måste Sverige minska utsläppen av växthusgaser från 1990 års nivå med 85 procent fram till år 2045. Detta för att få ett nettoutsläpp på noll. Fortsätter våra flygresor utomlands öka i samma takt som nu kommer vi effektivt jobba in de 85 procenten och mer därtill. Om vi inte börjat avstanna uppvärmningen då ligger vi riktigt, riktigt pyrt till.

1990 flög vi ungefär en gång vartannat år. Jag vet inte hur ni hade det på 90-talet. Kanske var ni enormt olyckliga för att ni inte fick åka på semester till Filippinerna, Mexiko, Thailand eller Bali en gång om året. Kanske kändes uteblivna långhelger i Rom, Barcelona och Nice förödande. Men jag tror inte det. Jag tror Anthony Crosland hade en poäng när han sa ”vad en generation anser vara lyx anser nästa vara en nödvändighet”.

Jag har tidigare argumenterat för att vi inte ska lägga bördan på oss själva utan pressa politiker. Men ”politiska beslut” är inget självändamål, inga magiska ord som kommer få allt obehagligt att försvinna så vi kan leva lyckliga i alla våra dagar. Det hade varit underbart om vi som Centern vill, kunde göra flygflottan hållbar genom att använda biobränsle.

Vi måste göra det också, men som vi flyger i dag finns det inte en chans att vi kan producera nog. Lagstiftningen vi behöver är en som gör det mycket dyrare att flyga, som gör det lättare att åka tåg eller buss. Det kommer ha konsekvenser för oss. Tyvärr är det ingen ”komplex fråga”. Vill man göra något alls för miljön så är svaret simpelt: flyg mindre. Gör vi inte det kommer vi ändå inte ha någonstans att åka till.

 

Agnes Ozolins
Agnes Ozolins 

Agnes Ozolins är utbildad kemist och sedan länge aktiv inom miljörörelsen. Skriver om miljöfrågor lokalt och vad de innebär för var och en.