Krönika. Agnes Ozolins.

2017-11-07 07:00

Omställningen kan inte vänta

I början av oktober hade den svenska omställningsrörelsen konferens här i Växjö. Omställning, eller Transition, bär på idén att vi med utgångspunkt i lokala initiativ redan nu ska bygga de självförsörjande och hållbara samhällen vi behöver ha i framtiden, när klimatet förändrats och resurserna krympt. 

Jag har tidigare ställt mig ganska skeptisk till konceptet. Jag såg det som en introspektiv, idealistisk rörelse som var dåligt verklighetsförankrad. En fin tanke, men som aldrig kommer få något större genomslag och därmed ett slöseri av tid och energi som hade kunnat ägnats åt opinionsbildning och politisk organisering.

Att jobba politiskt och samtidigt aktivt med lokala lösningar har jag aldrig sett som oförenligt – att lokala, småskaliga projekt skulle ha något större egenvärde har jag dock inte tänkt. Men det är dags att krypa till korset. Kalla mig långsam, men nu har polletten trillat ner. Den kreativitet, kompetens och driv jag mötte under konferensen var överväldigande. Tvärtemot vad jag trott arbetar Omställning i högsta grad utåt och framåt. Visst, ett litet steg i taget, men det är alltjämt en framåtrörelse.

Man ser att initiativ skapar momentum; när människor får skapa, ta ansvar och bygga något eget väcks en känsla av att allt är möjligt. Kunde vi göra detta, kan vi också göra det där. Jag som själv tagit del av dylikt känner igen den svindlande känslan när man sjösätter något man kämpat med, när man ser det bära frukt. Kanske inte något som förändrar hela världen – men som gör avtryck hos mig, i miljön, i femtio, hundra andra som bär det vidare.


VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning


I en intervju med klimatforskaren Kevin Anderson i senaste numret av Sveriges Natur (nr 4, 2017) ger han uttryck för hur digert läget är. 1,5-gradersmålet har vi missat. I bästa fall kan vi hoppas på en tvågradig höjning av den globala medeltemperaturen. Det innebär en nästan oigenkännlig värld. För att hantera situationen krävs politiska beslut – men förändringar kommer inte ske om det innebär politiskt självmord att föreslå dem. Debatten om flygskatten är ett bra exempel. En förhållandevis väldigt liten förändring möttes av enormt motstånd. Hur ska politiker kunna arbeta för verklig, kännbar förändring när allt de ser omkring sig talar för att de åker ut med näsan före om de gör det?

Dessutom, om vi vet att det är en absolut nödvändighet att vi producerar mer mat lokalt, att vi delar saker snarare än köper eget nytt – varför vänta med det tills vi inte har något val? Förändringen blir så mycket skonsammare om den sker gradvis, än om vi måste bromsa in hela samhället och göra en U-sväng så fort bläcket torkat på nya lagar. Ju längre vi väntar, desto färre valmöjligheter kommer vi att ha.

Därför är omställningsrörelsen viktig. Den kan bidra med visioner och exempel på hur framtida, hållbara samhällen ser ut och ge en alternativ bild av vad ett gott liv är. Och det behöver vi. Förändring är otäck om man inte ser vart den leder. Blir Omställning en folkrörelse och populariseras kommer politikerna följa efter. För att den ska bli det tror jag dock den behöver bli mer inkluderande och öppen. Under konferensen refererades det ofta med självklarhet till saker som är främmande för de allra flesta och det råder en väldigt stark konsensus. Många i landet har nog svårt bara att tänka sig att odla morötter eller lappa sina jeans. Intresset och nyfikenheten ökar glädjande nog, men vi är tio miljoner som ska med på tåget.

Går det?

Det tror jag faktiskt. Ett litet steg i taget.

 

Agnes Ozolins
Agnes Ozolins 

Agnes Ozolins är utbildad kemist och sedan länge aktiv inom miljörörelsen. Skriver om miljöfrågor lokalt och vad de innebär för var och en.