Krönika. Mariam Mirström.

2017-07-24 06:48

Att resa från ”jag” till ”jag”

Våra första steg efter intagandet av ett nytt land har likheter med de första stegen hos ett barn som känner världen under sina fötter för första gången. Vårt första steg är, precis som barnets, inte långt men det spelar en avgörande roll för hur vår identitet fastställs i det nya landet.

Jag minns mina första steg på den första lektionen i klassrummet på Folkuniversitet. När jag för första gången kallade mig själv ”jag” på svenska.

Såsom barnets första steg var mina att börja ge mening och identitet till det nya jaget. Det här jaget hade en annan karaktär jämfört med ”jaget” i mitt modersmål och även jämfört med ”I” på engelska. Detta jag var något som jag själv behövde ta till mig i mitt nya hemland. Detta jag var tänkt att vara ungefär lika stort som  kulturen och historien i mitt nya hemland. Detta jag var tänkt att vara nya Mariam i sitt nya hemland.

Jag började min resa med mitt nya jag genom att lära mig konjugerade verb, och dagar och månader gick. Jaget lärde sig att tala ordentligt, att respektera reglerna för grammatik och att skriva på svenska.

Men detta jag, det upproriska och oregerliga barnet, hade inte möjlighet som andra barn att få gå till lekplatsen för att leka och vara stygg. Detta jaget hade bara två val: att delta i utbildning på universitet eller bli en del av arbetsmarknaden. Men hur kan ett barn sitta bredvid vuxna på universitetet eller på jobbet tillsammans med arbetskamrater? Detta jag fick ingen övergång från barndom till vuxen ålder. Det här upproriska och oregerliga barnet måste snabbt uppfostras med all stränghet som finns hos den verkliga världen och plötsligt växa upp.

Även om hon i kroppen är en vuxen i mänsklig form är hon egentligen ett barn som med sin barndoms erfarenhet försöker förstå sig på att vara mogen.

I Växjö har varje barn som går i skolan möjlighet att lära känna sin litteratur, historia, kultur och geografi, och bör efter avslutad skolgång vara väl förtrogen med landets politiska system. All denna kunskap och erfarenhet gör hen till en vuxen människa som sedan kommer in i universitetsvärlden eller arbetslivet. Dessa kunskaper är vad varje nykomling skulle behöva för att förstå det kollektiva medvetna och omedvetna i sitt nya land och sina nya landsmän, och göra sitt jag vuxet.

Hur kan en nykomling utan att ha läst ”Utvandrarna" av Vilhelm Moberg förstå att detta land har utvecklats med stormsteg? När någon frågar ”varifrån kommer du?”  tar svenskarna åt sig äran och svarar ”jag är svensk”. Hur kan en nykomling utan förtrogenhet med svenska författare och poeter förstå skönheten i det svenska språket när hen har ägnat all sin tid åt att lära sig strikta grammatiska regler? Hur kan en nykomling veta sina politiska friheter eller ha någon politisk ståndpunkt när hen inte förstår den svenska politikens struktur?

I Växjö finns en enorm potential för att hjälpa nykomlingar att passera den här kulturella och historiska bron genom institutioner som till exempel Det fria ordets hus, Regionteatern, Komvux, Studiefrämjandet och kommunen, som kan samarbeta och visa nykomlingar vad Sveriges historia, kultur och civilisation verkligen är och på så sätt hjälpa dem att bygga ett ”jag” som både Sverige och de själva älskar.

Precis som vi vill det bästa för våra barns välfärd och framtid när de blir vuxna, lägger vi pengar och engagemang på att de nyanlända ska utveckla jag som både Sverige och de själva är stolta över. De har varit som barn men nu har de blivit vuxna och stolta över att vara svenskar.

Mariam Mirström är student och -dramatiker med kvinnors rättig-heter, mänskliga rättigheter, miljö och -inte-gration som sina hjärtefrågor.

Mariam Mirström
Mariam Mirström 

Mariam Mirström är student och dramatiker med kvinnors rättigheter, mänskliga rättigheter, miljö och integration som sina hjärtefrågor.