Reportage.

2017-08-09 06:00
Bild: Kia Roman

Hästen är med i behandlingsarbetet

För unga med självskadebeteenden kan det fungera bra att ta in en häst som tredje part i socialt behandlingsarbete. Det visar Catharina Carlsson, forskare vid Linné­universitetet, som nyligen har lagt fram sin avhandling om hästunderstött socialt arbete.

Catharina Carlsson har studerat hästens roll i socialt arbete på ett behandlingshem med stall i södra Sverige. Hon har intervjuat nio unga klienter mellan 15 och 21 år med olika typer av självskadebeteenden. Även personal som arbetade direkt med klienterna intervjuades.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Catharina Carlsson har stor erfarenhet av hästar från tidig ålder och är utbildad till ridterapeut och är hästägare sedan många år tillbaka. Hon är socionom och har arbetat med socialt behandlingsarbete på en kriminalvårdsanstalt med djur. Personalen märkte att djuren hade en positiv inverkan på hur de intagna bemötte både varandra och personalen. Att ta hjälp av djur i terapi och olika slags behandlingsarbete är inget nytt och forskningen som har bedrivits inom området har försökt fånga effekterna, men ingen har egentligen tittat närmare på processen.

– Jag ville ta reda på vad djuret egentligen bidrar med i ett terapeutiskt sammanhang. Vad är hästens specifika roll? Att jag valde just häst beror på att den är väldigt känslig. Hästen reagerar kraftigt på ångest och vill helst gå iväg, men har inga problem att stanna hos oss när vi är ledsna, säger Catharina Carlsson.

Hästen hjälper dem möta rädslor

I terapin får klienten lära känna hästen genom att försöka förstå vad som ligger bakom hästens respons. Bäst verkar det fungera med flickor som inte är ”hästtjejer” då de inte har några förutfattade meningar om vad interaktionen med hästen skall innehålla. Den öppenheten kan leda till att ungdomarna är beredda att utmana sina rädslor eller möta sig själva i större utsträckning än de tjejer som har en bild av hur man ska agera ihop med en häst.

– Hur väl relationsbygget fungerar beror mycket på den professionellas förmåga att tillåta flickan och hästen att ha huvudrollen vid terapisessionen. Terapeutens roll är att vara observatör och backa upp och vara lyhörd för flickans och hästens önskemål. En förutsättning är att både hästen och flickan får göra sina röster hörda och att personal och klient hjälps åt att läsa av hästen. Hierarkin förändras när hästen är med och ungdomarna ges en annan roll vilken blir mer jämlik personalens, något som kan öka dessa ungdomars självkänsla, säger Catharina Carlsson.

Hästen ger inte dubbla budskap

I samspelet med familj, vänner eller personal kan flickorna få svårigheter då de får dubbla budskap. Men en häst förställer sig aldrig, feedbacken är omedelbar. Det går inte att ljuga för hästen, som flickorna i studien säger. Det är hästens potentiella farlighet och flickornas empati för hästen i kombination med att den upplevs som icke-värderande som gör att flickorna motiveras att plocka fram sin förmåga att känna vad andra känner.

– Vi ska lyssna på hästens nej och respektera det. Flickan får lära sig att hennes nej är lika mycket värt som hästens och måste respekteras. Den empati hon bygger upp med hästen ökar hennes förståelse för sig själv. Hästen fungerar som anknytningsobjekt och kan läka gamla sår hos flickan, säger Catharina Carlsson.

”Kan liknas vid mindfulness”

Avsikten med att ta med hästen i ett socialt arbete är att den kan förbättra klientens självkänsla, minska oron och göra att klienten bättre kan känna in och hantera sina känslor. Genom den forsknings­översikt som Catharina Carlsson har genomfört i samband med studien upptäckte hon att det är mest motiverat att ta med hästen för dem som har varit mest inåtvända och svårast att nå. De klienter som har svåra problem med ångest är andra exempel då ångesten minskar när de är tillsammans med hästen.

– Det skapas utrymme för det som kan liknas vid mindfulness och flickornas empati för hästen väckte empati för dem själva. Den inre kritikern tystnade vilket i sin tur kunde skapa utrymme för nya handlingsstrategier hos flickorna med självskadebeteende, säger Catharina.

”Det avgörande är att bli lyssnad till”

Catharina Carlsson beklagar att man i vetenskapliga sammanhang i Sverige är helt inriktade på effektstudier och det som vi skulle kunna kalla det mätbara samhället.

– Jag har inte kunnat belägga att hästunderstött socialt arbete ger effekter då fokus har legat på processen. Tre av fyra flickor som deltog genom hela studien är nu utskrivna och har arbete eller studerar. De uppger själva att de har hittat andra strategier som hjälper dem att hantera ångesten i stället för att skada sig själva. Det avgörande är att bli lyssnad till, respekterad och sedd samt att personalen kan ha tillit till flickorna vilket de har i stallet. Det gör att självkänslan växer, vilket gör flickan mer mottaglig för behandling och att förändras.

– Att förändras kräver enormt mycket arbete. Det vet ju alla som har gett nyårslöften, säger Catharina Carlsson och understryker att hästen har utgjort en liten del av behandlingen tillsammans med mer traditionell samtalsterapi.

I sommar har Catharina Carlsson varit ledig men snart väntar nya forskningsprojekt. Nästa projekt handlar om att fördjupa sig i de professionellas handlingsstrategier när hästen medverkar i socialt arbete.