Reportage.

2017-07-26 08:00
  • Minnena från förlossningen  är ljusa. Edvin Arnby, Linda Machata och Heidi Liebe tyckte alla att det var en fin upplevelse när Freja föddes hemma i sovrummet. Storebror Niels fanns i samma hus när Freja föddes, men sov sig igenom alltihop. Bild: Linda Alfons
    Minnena från förlossningen är ljusa. Edvin Arnby, Linda Machata och Heidi Liebe tyckte alla att det var en fin upplevelse när Freja föddes hemma i sovrummet. Storebror Niels fanns i samma hus när Freja föddes, men sov sig igenom alltihop.
  • Det är första gången som Edvin Arnby, Linda Machata, Heidi Liebe och Freja är med på samma bild. Trots att de för alltid har starka band till varandra. Bild: Linda Alfons
    Det är första gången som Edvin Arnby, Linda Machata, Heidi Liebe och Freja är med på samma bild. Trots att de för alltid har starka band till varandra.

Freja föddes hemma

Sammandragningarna började på natten och Linda Machata gick upp och tog en lång dusch.
​– Sedan väckte jag Edvin och han gjorde badrummet så fint. Han tände levande ljus för han visste att jag inte ville ha starkt ljus. Det var nattens stillhet, bara värmen i badkaret.

Allting hände inom en radie på bara några meter när Freja föddes den 27 februari för två år sedan.

Egentligen var det inte meningen att Freja skulle födas hemma i sängen, men det var egentligen precis så som Linda Machata ville ha det.
– Det var fantastiskt för mig. När jag kom till Sverige hade jag fött Niels i Storbritannien. Jag har alltid velat föda hemma, så när jag flyttade till Sverige tog jag för givet att det skulle finnas möjlighet till hemförlossning. Sverige är kvinnorättigheternas land, säger Linda Machata.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Så när hon förstod att hon inte skulle få den möjligheten blev hon oerhört besviken, det enda alternativ som fanns till hands var förlossning på sjukhuset. När hon två år tidigare födde Niels på sjukhus gick allt enligt regelboken, men hon var ändå missnöjd, för det var inte så hon hade velat ha det.
– När jag jämför förstår jag att jag haft en riktigt bra förlossning med min son, men det var inte vad jag ville. Jag hejdade mina värkar för att inte föda i taxin. När jag kom till sjukhuset ville jag inte krysta, säger Linda Machata.

Nu går det att få föda hemma i Sverige, men det är bara två landsting som tillåter det: Stockholm och Umeå. Så Linda Machata kontaktade flera doulor och valde sedan Heide Liebe. Då var hon redan i vecka 32 och var lite orolig för att det skulle vara för sent att få en doula.
– Men du gick med på att vara min doula, säger Linda Machata vänd till Heidi Liebe.
– Jag blev välkomnad, svarar hon.

”Allt hände väldigt fort”

Så blev det äntligen dags. Linda Machata och hennes man Edvin Arnby åkte till sjukhuset när hon fick sammandragningar, men de skickades hem igen för att vänta ett tag till.
– Jag åkte hem och sov, sen vaknade jag och då hände allting väldigt fort.

Linda Machata ringde efter Heidi- Liebe som snabbt konstaterade att det inte var ett alternativ att åka till sjukhuset. När hon ringde dit och blev hon uppmanad att istället ringa 112 eftersom Linda Machata redan var i kryststadiet.
– Jag kände mig så trygg hemma, det var inte alls som ”hjälp, vi hinner inte till sjukhuset”, säger Linda Machata.

I badkaret tog hon värk efter värk. Ingen sade något, de bara kommunicerade med tecken och Linda Machata sjöng hummande under värkarna. När värkarna blev kraftigare blev sättet hon lät på mer forcerat, men Heidi Liebe ledde henne igenom det.
– Du kom och ”hmmmade” och försökte göra det längre och långsammare. Om du inte varit här hade Edvin inte vetat vad han skulle göra, säger Linda Machata.

– Den här erfarenheten du beskriver är så typisk. När du föder måste du låta den främre delen av hjärnan lämna över kontrollen till den gamla delen av hjärnan. Jag mässade med dig och ledde dig tillbaka till den rätta rytmen. Det var fantastiskt, säger Heidi Liebe.

Hon beskriver förlossningen som fridfull.

”Längtar efter att göra det igen"

– Vår son sov där nere med min mamma, och pappa sov här uppe, fem meter från badrummet och han vaknade inte förrän ambulanspersonalen klampade i trappan, berättar Edvin Arnby.

Men då var Freja redan född. Heidi Liebe berättar att hon mötte Edvins pappa i trappan.
– Han var nyvaken och undrade vad som hänt. Jag sa ”grattis”. Det var den vackraste födsel jag varit med om.

– Det var det för mig också, ler Linda Machata. Med Niels var jag i samma rum hela tiden och hade samma barnmorska, men det att jag blev förflyttad är vad jag minns och det rubbade rytmen i mitt värkarbete. Du kan tänka dig 15 minuter i trafikstockningen i London … Men här följde jag bara min kropp. Direkt efter att hon fötts kände jag att jag att jag längtar efter att göra det igen.

– Du stod i duschen och frågade mig ”Får jag göra om det?” Och jag sa, fråga Edvin, inte mig, säger Heidi Liebe med ett leende.

– Det fanns inget utifrån som störde mig förrän ambulansen kom. Jag minns att jag var som i en kokong, i en dimma. Sen kom ambulanspersonalen och det var som om de bröt in i en dröm. Det var svårt att få dem att lugna ner sig. Det var vad jag tyckte om med att vara hemma, att det var lugnt och inget starkt ljus, säger Linda Machata.

Hon fick alltså precis den förlossning hon hade önskat, förutom en sak. Hon hade velat ha en barnmorska på plats för att hjälpa henne igenom förlossningen – en doulas roll är en helt annan, stödjande, inte alls den medicinska.
– Alla vill inte ha det likadant. Jag vill ha hemförlossning, men den ska vara assisterad. Jag säger inte att mitt sätt är det enda rätta. Lyckligtvis gick det bra och jag kände mig väldigt trygg, jag kan inte komma på något att ändra i min förlossning, säger Linda Machata.