Debatt. .

2017-10-12 10:00
Bild: Gorm Kallestad/TT

Medmänsklighet är inte det nya svarta

Jag träffade en gång Alva Myrdal. Efter att hon fått Nobels fredspris blev hon inbjuden till vår gymnasieskola. En gammal dam med vackra ögon som pratade om kärnvapen och om fred. Hon framstod som oerhört sympatisk, med ett starkt engagemang mot den utplåning som hotade oss alla och fick många av oss att bli engagerade mot kärnvapenhotet.

Ganska snart kom också bilden av makarna Myrdal att förändras. Vid det här laget känner vi alla till vad som hände de människor som man inte ansåg passade in i framtidsvisionen. Tvångssteriliseringar, barn som skiljdes från sina föräldrar, människor med funktionsvariationer, psykiska sjukdomar eller bara ett beteende som inte ansågs socialt acceptabelt placerades på en växande arkipelag av institutioner. I bästa fall för att botas, men oftast bara för att förvaras tills de dog och kunde begravas i någon massgrav.


VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning


Så småningom förändrades vår människosyn. Människor skulle inte längre delas in i samhällsnyttiga och icke önskvärda. Genom olika reformer skulle människor med funktionshinder och psykiska sjukdomar integreras i samhället och i så stor utsträckning som möjligt kunna leva sina liv som alla andra.

Kronan på verket var LSS, Lagen om stöd och service till funktionshindrade, som Folkpartiets socialminister Bengt Westerberg hade skapat och som trädde i kraft den 1 januari 1994. Den innebar att familjer med funktionshindrade barn fick stöd att leva ett normalt liv i stället för den ofta helt omänskliga börda det innebar att själva ta hand om ett älskat barn i stället för att skicka iväg det till en institution.

Lagen har inneburit en revolution för de människor som fått tillgång till assistans. Men den har också inneburit en revolution i vår syn på människor med funktionshinder. När de finns i vår vardag så har också kraven på att samhället ska vara tillgängligt blivit självklara.

När allt fler fick tillgång till assistans steg också kostnaderna snabbt. För en person med svår funktionsnedsättning kan det handla om miljoner per år. Och 2015 satte den nytillträdda finansministern Magdalena Andersson klackarna i backen. Kostnaderna för LSS skulle ner.

Genom nya föreskrifter och ny tillämpning blev det mycket svårare att få personlig assistans, antalet beviljade ansökningar sjönk och många som hade assistans fick känna på de nya hårdare normerna, saker som dusch eller hjälp att äta ansågs inte längre nödvändigt och i tidningarna kan vi läsa om barn som inte längre skulle få hjälp att andas, eller människor som behövde ringa brandkåren för att få hjälp att gå på toaletten.

Medmänsklighet är inte det nya svarta 2017. I årets budgetar är det bara ett parti som vill återställa pengarna till LSS. Nej, jag vill inte vara en marginalväljare utan en människa. En människa som inte vill dela upp människor i ett A- och ett B-lag. En människa som tror att ett samhälle aldrig är starkare än det sätt som vi behandlar dem som mest av alla behöver vårt stöd.

 

Lennart Adell Kind (L) 
gruppledare Liberalerna Växjö